Krusiusalpackor Selaön Södermanland

SENASTE NYTT

Sörmlandsbygden fredag 8 november 2013 artikel av Lena Magnergård.

Nyfikna, glada och tillmötesgående är karaktärsdrag hos alpackorna och Ulla-Lena von Krusenstierna får sig en puss av en cria, det vill säga ett ungdjur. Foto: Lena Magnergård

Förföriska mysdjur Nyfiket skuttar hon fram till grinden för att hälsa. Klipper lite blygt med de långa ögonfransarna och lägger sedan huvudet förföriskt på sned. Hon bär det fragrindennska namnet Abricot och är en av de 19 alpackorna i klanen Krusius Alpackor på Näsbyviksgård på Selaön, mellan Strängnäs och Mariefred.

Det går inte att undvika att låta sig tjusas när man ser dessa söta men mycket annorlunda djur. Är det ett lamadjur eller ett får?mellan Strängnäs och Mariefred.

Det går inte att undvika att låta sig tjusas när man ser dessa söta men mycket annorlunda djur. Är det ett lamadjur eller ett får?

- Nej, skrattar Ulla-Lena von Krusenstierna, det är alpackor.

Vi träffades första gången under SM i plöjning i Strängnäs där familjen von Krusenstierna visade upp sina djur och sålde hemstickade tröjor, sockor och sjalar i ren alpackaull.

Nu besöker Sörmlandsbygden deras gård på Selaön och alpackorna springer nyfiket fram i sin hage för att hälsa.- Vi befinner oss i pojkarnas hage, säger Pieter von Krusenstierna. Alpackorna kommer fram och hälsar försiktigt. De tittar nyfiket på kameran och det ser ut som om de ler lite välkomnande. Det är lätt att förstå Pieter när han berättar:

- Min hustru Ulla-Lena var på resa i Frankrike när jag ringde henne och berättade att jag var kär. Men i en pojke och han heter Lucifer!

Ulla-Lena skrattar åt minnet. Hon hade några veckor tidigare läst ett reportage i Tidningen Land om alpackor. Pieter hade också fått syn på tidningen och när Ulla-lena var på resa åkte han iväg för att titta på djuren i verkligheten. Och sedan blev han förälskad. Året var 2004 och Lucifer och Lucia gjorde entré på Näsbyviksgård.-

- Vi hade tidigare haft finullsfår men tyckte att det blev ganska jobbigt. I dag med facit i handen vet jag att det är betydligt enklare med alpackor. De är billigare i drift, betar av och håller landskapet öppet men är inte alls lika rymningsbenägna. Alpackorna trivs i sin inhägnad och håller sig där, säger Ulla-Lena.

I dag bedriver Ulla-Lena och Pieter von Krusenstieran avel och just nu finns det 19 djur i besättningen. De var först i Sörmland med alpackor men i dag finns ytterligare ett par gårdar med alpackor. Ulla-Lena är medlem i Svenska Alpacka-

föreningen och varit i dess styrelse i många år och arbetar med att sprida kännedom om alpackaullen.

- I Sverige är det inte många som känner till denna fatastiska ull, berättar Ulla-Lena. Men man brukar säga att den är mjukare än kashmir, varmare än gåsdun, starkare än mohair och dessutom lätt såsom siden.

Ulla-Lena stickar och säljer av ullen som till råga på allt inte heller sticks. Tidigare har hon haft problem med att hitta ett spinneri som passar och till höga kostnader och med mycket pappers exercis har hon skickat ullen till Norge. - Men nu finns det ett nystartat spinneri i Sparreholm som jag ska prova, berättar hon. I dag finns det ungefär 3000 alpackor i Sverige och antalet ökar konstant. Alpackaullen är i jämförelse med fårull mjukare, varmare och kliar mindre. Alpackan och därmed också ullen finns i 22 olika naturliga basfärger, från svart och rödbrun till ljusare gråa och vita nyanser.

FAKTA ALPACKA

Alpackan är ett kameldjur från Anderna som är besläktat med Lamadjuret. De avlas för dess mycket fina hår som kallas alpackaull. Alpackorna har ett rikt "språk" bestående av hummande läten, som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt. Alpackor är mycket utpräglade flockdjur och måste leva tillsammans med andra alpackor. En stressad alpacka kan få magsår som inte går att bota . en alpacka har en förväntad livslängd på 20 till 25 år.